Hej Jimmy!
- Hej själv Jimmy...
Varför gör du denna intervjuv?
- För att folk kan se och läsa hur jag är och verkar, Jag tror många tror att jag är värre än jag är.
Läget då?
- Man ska inte klaga efter att ha ramlat o slagit sig...
Vad är det värsta tycker du?
- Tycker att det värsta för tillfället är att gången aldrig kan komma igång.
Tränar du?
- Tränar med balansen genom att stå upp när jag borstar tänderna och så. Går även i trapporna upp
till lägenheten, och brukar då lägga till ett straff varv. Börjar med sjukgymnastik v 27 ochdet ser jag fram emot..
Vad gör du på dagarna?
- Går upp, tar en dusch, äter frukost, kollar mail, leker med datan, och en jäkla massa mer...
Känner du dig konstig?
- Inte igentligen, men jag har frågat Jenny ett flertal gånger hur jag är och hon säger att jag är som vanligt förutom att jag inte kan gå och så. Var själv orolig för att jag var knäpp men inte märkte det själv, och jag tror och hoppas att hon är ärlig när jag frågar.
När börjar du jobba då?
- Kommer börja vara på kontoret mer och mer så fort jag kan gå, och i början bara känna atmosfären, och känna del i firman.
Tror du du kan vara som förut?
- Nej, till och med jag måste förstå att det inte är som förut, utan man får komma tebax succesift, Det jag tror kommer ta tid är att skriva igen, för nu skriver man inte så mycket, förutom massa vykort jag skrivit för att öva. Men det ser fördjävligt ut när jag skriver och jag tror och hoppas det har med olyckan att göra.
vad är det värsta tycker du?
- att inte veta om man är knäpp eller inte
och det bästa?
- Jag lever och får vara med min familj mer.
Ingen smärta?
- ingenting som tur är, känner ingen smärta.
Tar du mediciner?
- Japp, tar jäkligt starka tabletter mot tandsten, skämt och sido nej Ingen medicin här inte, har aldrig tagit några mängder förutom piller mot urinvägsinfektion, en infektion jag inte blivit kvitt än, men nån form av skada måste man ju ha efter att ha ramlat 15-20 meter.
Helt otroligt ju
- Ja det är fan otroligt, men eftersom jag fick MRSA in Kina så vill dom inte behandla med pencilin.
MRSA?
- En smitta som finns i blodet som är jäkligt vanlig och pencilin hjälper inte då medicin blir resistensa mot denna sjukdom.
Hur tycker du vanligt folk är mot dig?
- Folk som inte känner mig dömmer ju direkt eftersom man sitter i rullstol, pratar tydligt som om man var knäpp och är otroligt vänliga och hjälpsamma med att inte stå ivägen, öppna dörrar och så. Fast i och för sig var man säkert så själv innan olyckan.
Hur är det med minnet? Minns du vem jag var?
- Du är jag. Minnet blir bättre och bättre. Förut fick jag skriva in i telefonen vilka jag träffat och vad jag gjort, men numer så gör jag inte det. Kan märka att närminnet var bättre förr, och jag får koncentrera mig för att komma ihåg vad jag gjort.
Något roligt som du gjort när du var förvirrad?
- Jag anklagade Jenny för att sålt båten. - Hur fan kunde du sälja baylinern? sa jag flera gånger. Fast jag själv gjort det för över ett år sen. Nu börjar jag minnas det mer och mer, och båten är ju inte kvar... - När jag ringde Jennys jobb på nätterna hela tiden för att jag var kissnödig, vilket jag omöjligt kunde vara eftersom jag hade kateter (påse på magen).
Kateter? Varför?
- Jag kunde inte kissa på ett jäkla tag, utan endast tömma blåsan genom att "tappas", dvs föra in en slang genom penis.. Det gick så långt att jag fick börja "tappa" mig själv, men det var inget roligt så då börja jag kissa igen, som tur var.'
Vad är framtidsplanerna?
- Först och främst lära mig att gå och efter det, sakta men säkert börja vara på kontoret för att sätta mig in i livet igen. Sen börjar jag på öppenvården ett par gånger i veckan på Danderyd sjukhus, med sjukgymnastik och så. Räknar med att vara helt back in livet i höst nån gång, kan tyvärr ej sätta datum på det än.
Hur har det varit och lega på sjukhus?
- I början vet jag inte för jag var ganska veck då. Kom till Danderyd sjukhus julveckan och den första avdelningen jag var på sög kraftigt, mest på grund alla negativa vibbar. Men när jag kom till avd 80, så vart det fin fint, och när jag började med ständiga nattpermisar kändes det som livet lekte, Träffade ett flertal genom trevliga patienter, speciellt två (Peter och Tor) och efter det gått/går så bra för dom nu så kändes det som om hoppet fans. Hade en kanon sjukgymnast (Ann Britt) och en kanon läkare (Jeanette). Utan dom hade det sugit kraftigt. Ann Britt är så jäkla positiv till allt och jag är djupt tacksam för att hon övade att gå i trappor med mig så jag kunde åka till Jennifer när hon fyllde 14
Jaha du tiden rinner i väg när man har roligt, nånting du vill säga?
- Jag är otroligt glad för alla goda vänner jag har, och är otroligt glad att det gått så bra som det gått, och även glad för alla nya vänner man träffat. Även gamla vänner och jag vill framföra det största tack till min kollega Kenta som var med i Kina och varit otrolig efteråt med allt möjligt. Tack även till Peter (Fluff), Kenneth, och allihop (Ni känner själva vilka Ni är). Familjen givetvis!! Börjar bli dags att jag kan gå, så jag kan gå ned på knä och fria till min Jenny.
